Vad gör vi

Forskningsprojektets vittnesseminarier

En viktig dokumentation av försvaret under det kalla kriget har skett genom vittnesseminarier som bl.a. omfattar läget inom försvarsgrenarna, beredskapen, gemensamma operationer, medier och krishantering. Dessa har dokumenterats utförligt genom inspelningar, utskrifter och rapporter. Planer finns på fortsatta vittnesseminarier, bl.a. om totalförsvaret, underrättelsefrågor och logistik. Vittnesseminarierna har väckt stort intresse och har genererat nya forskningsproblem och hypoteser. De har dessutom ställt olika tolkningar hos experter och forskare mot varandra.

De tre första huvudområdena

1. Säkerhetspolitik

General Bengt Gustafsson, ÖB 1986-94, har publicerat fyra studier med temat det sovjetiska hotet mot Sverige och svenska motåtgärder. Den sista är en omfattande studie om ubåtskränkningarna av svenska farvatten.

Generallöjtnant Carl Björeman har analyserat försvarspolitiken och försvarets utveckling 1940-1990 med titeln År av Uppgång, år av nedgång.

Den Högsta Ledningen (Förhållandet mellan regeringen och överbefälhavaren under det kalla kriget) ägnas dessutom en särskild studie.

Inriktningen nu är att fortsätta studierna inom områdena underrättelsetjänst och förvarning samt om det svenska totalförsvaret.

2. Strategi och operationer

Ett vittnesseminarium om beredskap mot överraskande angrepp har genomförts. En viktig publikation på området är den av Bo Hugemark redigerade Blixt från hotfull himmel.

Den svenska krigsplaneringen 1945-1990 studeras av överstelöjtnant Bengt Wallerfelt. Ämnet spänner över tre av forskningsprojektets fyra huvudområden.

Inom huvudområdet planeras att studera underhåll, försörjning och sjukvård samt transporter av förband och förnödenheter.

3. Våra stridskrafter

Armén

Utvecklingen av markstridskrafterna under det kalla kriget var ökande kvalitativa brister i såväl utrustning som utbildning. Bristerna brukar oftast tillskrivas en kombination av minskade reala försvarsanslag och strävan att behålla en stor numerär. Ett vittnesseminarium om avvägning mellan kvalitet och kvantitet har genomförts. Seminariet har dokumenterats i boken Fel sort och för mycket – Arméns avvägningsfrågor under det kalla kriget redigerat av Bo Hugemark.

Tomas Roth har med tonvikt på armén gett en översikt av försvarets organisation – Försvar för folkhem och fosterland. Den svenska krigsmakten under det kalla kriget – en essäistisk översikt.

Två specialstudier pågår som behandlar försvarsplaneringen i Stockholm respektive på Gotland och de problem som existerade under aktuell period.

Marinen

Marinens operativa och taktiska utveckling och den svenska ”Östersjöprofilen” på det marina försvaret belystes i två vittnesseminarier. Seminarierna Rätt sort, kom för sent och var för få – Marinens avvägningsfrågor under det kalla kriget och Vi levde i verkligheten – Marinens operationer och taktik under Kalla kriget är dokumenterade, redigerade av Herman Fältström.

Ett högaktuellt område – ubåtsoperationer – belystes ett vittnesseminarium. Seminariet Ubåtsoperationer och kränkningar under det kalla kriget är dokumenterat, redigerat av Herman Fältström.

Studie av det marina konceptet och Marinens operativa och taktiska utveckling planeras att fortsätta. Närmast kommer en studie om Marinens planering för och utnyttjande av minor att genomföras. Därefter står utvecklingen av den svenska ubåtsjakten på tur.

Luftstridskrafterna

Luftstridskrafternas utveckling har belysts i ett vittnesseminarium Snabbare, högre och starkare? – Avvägningsfrågor om luftstridskrafterna under det kalla kriget. Seminariet är dokumenterat, redigerat av Bertil Wennerholm.

Flygvapnets utveckling under 1940- och 1950-talen har belysts i Fjärde flygvapnet i världen?, där doktrinutveckling och genomslag undersökts i nationellt och internationellt perspektiv. En fördjupad forskning om Svenska flygbaser och attackflyget (ÖB:s klubba) har genomförts liksom utvecklingen av den luftoperativa doktrinen 1956-1966 – Med invasionen i sikte. Jaktflyget står på tur. Genom det starka luftförsvaret fick Sverige en ansenlig slagstyrka i sitt invasionsförsvar, vilket sannolikt även påverkade säkerhetsläget i Nordeuropa. Det svenska flygvapnet upprätthöll en hög incidentberedskap, som ingav respekt hos både NATO och WP.